1+2

2010.

Skrämmande, spännande, otäckt, fantastiskt, världens ände och livet efter döden. Det mest fantastiska, underbara och otroligt rädslande. Jag har funnit kärlek, tappat bort den.

Det var livet helt enkelt.

Jag hoppas verkligen 2011 blir fint, fyllt med kyssar, oändliga sommarkvällar som aldrig tar slut fast det gör dem, minnen, bilder och att aldrig somna ensam.

Jag har inga nyårslöften som jag inte kan hålla, försöker mest sträva efter att fortsätta försöka vara mig själv. Det fungerar, det kan jag hålla.

Puss, vi ses nästa år.

Idag tog jag och min bästa dam beslutet att trängas med kvinnokroppar och skrikande barn, pappor med trötta ögon och alldeles för mycket skor på ett och samma ställe, för att ta oss an att kolla in reorna. Det visade sig vara ett lyckligt beslut då Lisa fann sin Nyårsklädsel och jag hittade bland annat världens finaste linne och tjusiga underkläder.

Vi tog sedan små, trötta ben och placerade oss på Pims för att äta och sedan gick jag för att träna. Har blivit så himla duktig på att gå till gymmet och svettas någon timme varje dag. Jag trivs liksom i lokalerna där på något vis.

Just nu förbereder jag mig mentalt för att arbeta min nästa jobbnatt och på återseende klockan sju imorgon bitti.



Som vanligt är det klickbara länkar mina damer och herrar.

Jag har alltid tyckt så mycket om Mia Skäringer alldeles särskilt från solsidan som är så fantastiskt makalöst. I julklapp fick jag hennes bok Dyngkåt och hur helig som helst, den är fruktansvärt bra, rolig och helt magisk. Tänkte forsätta kvällen med att läsa den. Jag har precis klarat av en hel jobbhelg och tre dagar framöver går jag på nattjänst, därför är det paus som gäller med tanke på all dans och klockslaget jag kom hem vid i natt. Men oj så kul vi hade, mina damer och jag.


pht: unknown

Har under helgen inte mycket annat än jobb i tankarna men ikväll tänker jag ta mina lurviga och ses med mina damer. Kanske gå på en fest eller två för att sedan skjutsa dem till stan och åka hem för paus innan jobbet. Hoppas ni har en fin julhelg!

I 38 minuter har det nu varit julafton och istället för att vara bitter över att jag ska jobba ända till 20.00 under dagen så önskar jag er en riktig god jul och är så himla glad över att jag har fina familjemedlemmar som kommer finnas väntandes på att jag ska göra dem sällskap.



GOD JUL ALLIHOPA OCH FIRA JULEN PRECIS LIKA FINT SOM JAG KOMMER ATT GÖRA!

Min största kärlek som inte längre är min men som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat kom och hälsade på ikväll. Han har varit här varje jul i tre års tid, så att se honom här sittandes i min soffa, kändes behagligt sig likt. Han kom heller inte ensam. Med sig hade han Alice, tikvalpen han skaffade när han och jag fortfarande var vi.

Och här ska ni få se den ljuvligaste tjejen jag känner.

Jag önskar att kvällen såg ut så här, att ensamheten inte kändes så mycket ikväll.
Istället firar jag öppesittarkväll med min tjusiga familj, klär granen och äter på tok för mycket godis.
Det är i och för sig inte fy skam det heller.


/click on the images for sources

Du säger (04.12): Pusss
Du säger (04.12): sssssss
Hanna ☮ säger (04.12): Vilka fina s du gör
Du säger (04.12): Den tar ju inte slut

Någon gång är du min, älskling.

Här kommer bilder från resan under våren 2010.

Bild 1-13 pht me/ Bild 14-17 pht Karl Kurtti, Bild 18 Sanna Ekström.

Jag har inte varit i alla städer i världen så egentligen har jag ingen befogenhet att uttala sådana ord men jag gör det ändå. För ännu har ingen plats fått mig att förälskas så mycket att jag aldrig vill släppa taget och åka hem igen. Det känns som jag borde bo där i stället, i en takvåning med för mycket böcker i en gränd med pastellfärgade huskroppar.

Praha känns som en förälskelse i kroppen. Att gå på gatorna där känns som att ha hittat hem. Någon gång ska jag lära mig tjeckiska, fylla en resväska med viktiga saker och flytta dit om så bara för att en enda gång få säga: 'Den här staden är min. Jag bor här.'

Jag har varit på alla muséer utom två i hela staden, jag har varit vid deras eiffeltorn, i dess parker. Jag har dansat på femvåningsdiscot till alla musikstilar (till och med nere i en bassäng), jag har sträckt ut benen på torget vid klocktornet, suttit på trappan till slottet. Skrivit fina ord på John Lennon muren, fikat på ett café med världens godaste bakelser. Jag har sett varenda skoaffär, strosat omkring på broarna över floderna, suttit på restauranger under jorden. Suttit på barer om nätterna, diskuterat de bästa danställena med människor som inte kan engelska och så har älskat att bo på vårat hostel mitt i stan med Prahas liv precis utanför.

Prag har visat mig sina finaste sidor fått mig att förtjusas om och om igen. Jag ser mig aldrig mätt, blir aldrig för full av förundran. Jag ska bo här, jag ska kalla det mitt.



Click on the images for sources, xx.

Idag är en sådan dag då kroppen inte vill vakna till liv, vill inte möta morgonljuset genom persinenner, sätta ned fötterna på kallt golv. Så idag gör jag inte det, jag vägrar gå upp utan låter hjärnan och hjärtat motarbeta varanda. Tills detta går över, kan vi i alla fall låtsas att livet vore lika fint som hundratals med blå klubbor och hundar med alldeles för mycket skinn.


/click on the images for sources

Det är en av de finaste filmerna jag har sett. Den beskriver hur sköra unga hjärtan är och hur mycket man vill fast man ibland inte vågar.

Ta en titt och förälska er.

Jag har sett dem live två gånger, den ena gången med en publik på 30,000 och den andra gången med ungefär 300 personer totalt. De är lika makalösa varje gång, dessa underbara män. Så njut en stund, klicka på bilden och där har jag samlat mina favoriter, puss.

min bästa vän är inte en enda utan har fler hjärtan, fler kramar och fler andetag ihop med mig. Mina damer.

när jag borstar tänderna gör jag det helst i duschen, prova för det är faktiskt hel festligt.

när jag lagar mat får det gärna inte bestå av korv, har alltid haft något emot det.

jag är (lite) rädd för att inte leva mitt liv.

den värsta känslan är när man ligger i sängen och kommer på sig själv att ha kollat upp i taket i flera timmar och det är kaos inuti fast hjärtat orkar inte så mycket olycklighet på en och samma gång så det dövar allt inuti. Så man känner absolut ingenting.

den bästa känslan är somna intill en kropp som din egen känner igen. Du kan varje muskel, varje böj. Utan att titta kan du kyssa hans axlar.


jag är bäst på att läsa hemskt snabbt men det gör också att böckerna tar slut så fort.

jag är sämst på att komma ihåg kända människors namn och hitta hem, har överhuvudtaget inget lokalsinne.

jag lyssnar på den här ikväll. Känns som om livet var sugen på det.

jag pratar väldigt fort och endast Lisa kan översätta när ingen annan hör.

jag tycker om att sitta på bryggan uppe på berget, solvarma hallon, kattungar, att sitta ned i duschen, tatueringar, när någon brinner för något särskilt, ödmjukhet och folk som skrattar högt utan att bry sig.

kärlek är det allra vackraste, sköraste men också det hemskaste, ondaste, svartaste svarta.



i somras slutade jag skolan och hela framtiden kändes som ett enda stort sommarlov.

sist jag grät var igår, är så himla känslosam när det kommer till filmer och dylikt.

när jag vill tänka sitter jag på bryggan på berget, åker en sväng med pärlan, sitter ned i duschen eller på samma säte på bussen. Det är väldigt bra ställen att filosofera på.

när jag bakar vill jag bara äta smeten för kakorna blir aldrig så himla goda. Pepparkakor är ett bra exempel dör degen är godare än slutresultatet.

just nu tänker jag på dina böcker i min bokhylla.

idag har jag tagit sovmorgon, gått runt i pappas för stora pyjamasbyxor, bakat med min ljuvliga familj och nu ör det äntligen dags för final.



ikväll ska jag (natt) tänka på dig, din rygg, dina axlar.

imorgon kommer jag fixa min sista julklapp, åka till tandläkaren och träna.

Idag är det pepparkaksbak som gäller här hos familjen Georgson. Vi har just inhandlat den största gran vi kunde hitta, bakar rocky road a lá Leila Lindholom och bakar årets första sats med pepparkakor (och det kommer ändå försvinna hälften av degen, för deg är ju mycket godare) och ikväll så gäller det. Handbollsfinalen för Sveriges damer i handboll och då kommer vi alla sitta på nålar och skrika för full halls.

Det här lyssnar vi på då, vinterparadis.

Tre bilder ur iphonen ikväll /Bild 01-02. Fröken Hanna / Bild 03. Den finaste damen! /

En fin afton spenderas helst på Husaren, helst med de två damerna jag varit med ikväll.
Tänker somna till den här som jag hörde på Musikhjälpen i bilen hem.

Länken hittat här.

Jag tror faktiskt att jag svimmar lite på riktigt. Det är något alldeles särskilt med pappor.

Det här, mina vänner, det här är ren och skär eufori. Från tårna och ut i varje andetag, vartenda smutsigt hårstrå, varje trasig sko. Det är lycka från alla oduschade duschar, all svett, skratt, tårar, all musik man missade och sådan man upptäcke. Det är fyra år av de finaste minnen jag äger.
Nu tittar vi.

ARVIKAFESTIVALEN 2007


SIESTAFESTIVALEN 2008


EMMABODAFESTIVALEN 2008



PEACE AND LOVE FESTIVALEN 2010

'Det är väl det with every heartbeat handlar om, också. Hur det är att bli lämnad. Eller kanske framförallt att vara älskad, att vilja vara det i alla fall.' <<

och alla hjärtan i luften. den eufori man känner då som man nästan inte känt någon annan gång. Att det är vi mot dem. Vi sjunger tillsammans 'it will hurt with every heartbeat' för vi har alla varit med om den. Kärleken och hur ont den kan göra oss. Och för första gången är vi enade, du, vi, jag och dem och vårt älskade peace and love.

Bara två bilder ur Iphonen från igår. Bild 01. Mattias dricker öl på pims / Bild 02. Dricker vin och gör sig iordning hos min bästa kamrat Lisa /

'Det skulle ha varit två år idag, grattis lite i alla fall!'

Trots att vi inte längre delar samma säng varje natt, att dina axlar inte är de sista som fastnar på näthinnan innan jag ska somna. Trots att du inte längre är den jag blir arg på för att du aldrig går upp på morgonen i tid eller för att det alltid är jag som får bära korgen när vi handlar. Trots att vi inte längre har samma rekord på Super mario ihop eller en hemsk tanke att du någon gång kommer ha det med någon annan så känns det faktiskt bra. Jag går inte längre sönder i din närvaro.

Du är fortfarande den jag vill ringa så fort mitt hjärta blöder, min kropp känner igen dina kramar så väl och jag vill helst att du ska ringa för att skratta i telefonen oftare än du gör.


Men vi kommer bli okej du och jag, du vet det va.

Musiken på högstavolym, någon avbryter för att visa ett youtubeklipp, sedan vrålar det igång igen. Små revor i för tunna strumpbyxor som att någon haft väldigt bråttom när dem dragits på förkyld hud. Små, små sippar ur ett vinglas som hälften sedan spills ut på mammas för fina matta och allas kroppar i en för liten säng och vi trängs fast vi egenltigen inte behöver. Någon har höjt volymen, dansandes på samma ställe bland igenkända kroppar och vi ylar med på rätt ställen i alla låtar för vi har lyssnat på dem så många gånger förr.

Sedan krångla med skosnören och för tjocka jackor i en alldeles för liten hall för att egentligen rymma fem personer, tampas med snöyra och kallt innanför skosulorna innan vi når värmen. Alla leende för det är något särskilt med att gå ut och dansa på en torsdag som om någon förlängt helgen med en dag. Deras händer runt din midja, dina axlar och helt plötsligt är den där ensamheten inte alls påtaglig för vad spelar den för roll när jag delar den med er?

Torsdagspärlor med mina bästa vänner för vi dansar så bra ihop.


En pärla för någon vecka sedan, ren och skär eufori

Mitt syskon är två år äldre än mig men når mig upp till axeln, hon är blond och jag är brunett. Hon är mer lik mamma och jag är mer lik pappa till utseendet men trots att vi är så olika många gånger har jag alltid haft en sådan tur som har en sådan fin stora syster som jag har. Trots att du alltid fick vara Ronja och jag fick vara birk så är det alltid Du & jag, systra mi.

Bilderna är tagna förra årets vinter innan hon for iväg till Asien.

Musikhjälpen är nog ta mig fan det bästa som hänt Sverige i modern tid. Jag skickade precis iväg ett sms för att önskade den här låten med motivationen "Till alla som inte har någon och till alla rädda barn där ute, Musikhjälpen är ta mig fan det bästa som hänt Sverige i modern tid"

Den här satsningen är den enda som jag litar på helt fullt ut, jag är så fruktansvärt imponerad av Jason, Martina och Nour. Ni är verkligen super grymma.


Så kom igen svenska folket, önska en låt till 72999
50,100,200 kr och önska en låt för hoppet om inte annat.

Kärlek för mig är alldeles svindlande underbart och fullständigt skrämmande. Det finns så oändligt många olika sorters kärlek och ibland är den så fin att det gör ont i hela kroppen och ingen kan beskriva den känslan du och jag har då och ibland är den så fruktansvärt orättvis och får det att skrika inuti av sorg.

KÄRLEK AV ALLRA FINASTE SORT, SOM HALLON ISTÄLLET FÖR JORDGUBBAR FÖR HAN VET ATT DU TYCKER OM DET MYCKET MER.



Det är att sitta uppe till klockan 04.32 och inse att ansiktet smärtar för att du har lett i minst sju timmar åt någon i ett annat land. Att efter tre år kan han fortfarande tjusa dig med skorrande r i en webcam mitt i natten.

Det är att få ett telefonsamtal 'ska jag svänga förbi dig? bestäm dig fort för jag svänger nu' och så spenderar vi kvällen i min säng med skäggstubb som kittlar i ansiktet och hånglar som om vi vore femton igen.

Det är att jag vill veta allt om dig. Varför dricker du ditt kaffe svart? Har du alltid haft så snälla ögon? Gillar du att åka karusell? Vem var din första bästa vän? Vilken är din bästa plats på jorden? Vart vill du bli kysst allra helst? och vilken sida sover du på i sängen?

Det är när någon kommer fram på krogen och viskar nära 'vad fin du är ikväll'. Du ser mig.

Det är att pappa kör 30 mil för att komma till andra sidan sjön och få bo en vecka i ditt hus. Vara sexton år och förälskad i någon med dialekt och som vet att det är mycket härligare att pussas när man har ätit is. Du går upp varje morgon för att åka till jobbet och jag ligger kvar i din säng. Vågar inte gå upp för din mamma är hemma.

Det är att sitta i mitt vardagsrum och du spelar alla låtar du kan på gitarr. Jag lyssnar inte så mycket, tänker mest bara hur otroligt fin du är när du är engagerad.

Det är att kunna smsa och fråga 'har du sett?' och du svarar snabbt 'jag har sett'.

Första gången han hämtar dig på moped och du är femton år, han har en extra hjälm i handen som är bara din(!) och vi har ingenstans att åka men det kittlas i magen när du håller armarna om hans midja.

Att sitta i en trappa på flygplatsen för det är sista chansen att våga och så vågar du.



När du pratar orkar jag lyssna för evigt.

Hur bara du kan smeka bort hårslingor ur ansiktet och dina ögon ler när du håller mitt ansikte mellan dina händer. Din mustasch kittlar min överläpp.

'Vänd på dig'. Hjärtat darrar och små gnagande råttor i bröstet. 'Kom hit'. 'Nej du får komma hit'. 'Okej'. Att benen bär är ett under. Sedan ligger du i mitt knä och dricker vin direkt ur påsen. Du har skorrande r och är så lång att du kan vila hakan på mitt huvud under någon konsert. Senare ligger jag i mitt tält och vet att bara en väg i mellan ligger du i ditt.

Han vinkar när du tar bussen hem till Sverige och du skäms bara lite för att pappa sitter bredvid och ser på. Men bara lite.

Du är för full första gången vi möts men jag känner igen dig på dina gröna converse och har sett dem på dig varje gång vi setts de fyra senaste åren.

'vi' smakar så mycket bättre än 'jag'.

Att somna med någon du inte känner ordentligt i en för liten säng men det gör ingenting för ni tar bara upp ena halvan ändå. Huvudet mot hans kropp. Han har så fin bröstkorg.

Det är vinter och mamma släpper av mig vid Norrmalm fast jag ska till Vasastan 'för att ha vägarna förbi' så du kan följa mig en bit på vägen.

Vågar inte gå till skåpet för det är så nära hans korridor och du vet inte om hjärtat orkar vara mer nervöst än så.

'Du är min' och någon svarar 'Dåså'.

Du får nyckel till hans lägenhet, bara utifall att jag skulle vara hemma tidigare än honom någon gång.

Det är att lämna bort sitt telefonnummer och han frågar "är det okej om jag ringer dig imorgon? När jag inte är onykter" och du nickar för du litar inte längre på din röst i hans närhet.

Du är sexton år och går upp klockan halv fyra en sommarnatt för att äta frukost mitt i natten hemma hos honom. Du smyger ut bakdörren för mamma och pappa har egentligen sagt nej men aldrig har flingor med mjölk smakat så gott. (förlåt mamma, pappa)

Det är att lyssna på samma band för musiken påminner om dig.

Det är att ha en mapp på datorn med bilder på honom och dem heter saker som Om livet blev som man ville och Hur kan jag låta bli dig. Du skulle vilja berätta men har inte modet att våga.

När man blir kysst utanför hans port bara för att 'jag kunde inte låta bli'. Sedan köra hem i pappas bil med radion på högsta volym och skrattandes sjunga med i alla låtar för att du bara måste få skrika lite.


DEN FULASTE KÄRLEKEN, SOM KASTADE RÖDVINSGLAS PÅ EN FÖR FIN MATTA OCH VAKNA, SOMNA OCH GÅ UPP ENSAM.
Eller när du åker hem i samma bil fast den här gången med en stor klump i magen och tårar som rinner ner för kinderna och musiken är bara till för att döva tystnaden. 'Jag är inte beredd att släppa dig än'.

Det är att vakna på morgonen och famla efter din kropp och när ögonen vänjer sig inser hjärnan sakta att du är ensam och du låter handen falla ned på madrassen igen.



Kärlek är att kolla på mobiltelefonen ettusenfemhundrasjuttioelva gånger för du kan ju ha missat, eller faktiskt inte hört, men trots att du vet att du lurar dig själv när displayen visar ekande tomt, ensamheten blir påtaglig.

Det är att åka och handla på Coop och du parkerar på samma parkeringsplats för det bara är så och kan inte bli arg för att du alltid bär korgen för det finns inte längre någon annan som kan.

Det är att aldrig sova på 'din' sida av sängen.

Det är att hjärtat dunkar lite för hårt och man försöker få det att lugna ner sig när man hör talas om att du somnat med någon annan men det går inte och du föreställer dig hans händer på någon annans kropp, hans andetag i någon annans nacke.

Att vara rädd.

Att haja till på stan för att han som går framför påminner om dig. men det är inte du. det är aldrig du.

När man är för nervös för att äta överhuvudtaget och tar bara små sippar av kaffet och han frågar om det är gott och du kan bara svara att 'ja, det är det' men du känner inte smaken. Är för upptagen att kontrollera andningen. Andas in. Andas ut.

När du säger att du ska resa till Afrika och jag undrar om du någonsin kommer komma tillbaka och sitta i samma soffa med mig igen.

Det är att samla ihop sina böcker i en kasse och veta att dem aldrig kommer stå i din bokhylla igen.

Att sitta på ett berg och höra samma joggingskor springa förbi men det är aldrig du och kommer aldrig vara det.

Det är att sitta på balkongen en sommarnatt invirat i sitt täcke och för en enda gång önskat att man rökt för att man vet inte vart man ska göra av sina händer. Små råttor i bröstkorgen.

När man vill kräkas upp kaffet för att det påminner om dig.

När du vill att vi ska prata ansikte mot ansikte och jag sitter i din soffa och du spenderar hela timmen med din gitarr och jag tänker argt om jag inte var värd mer än så.



'Att det är nog bäst så' och det är inte bara ett krossat hjärta hos honom utan också i mig.

När låtar på radion påminner om dig och hade det varit senare hade du lett men det är nu och du får tårar i hela ögonen fast det är mitt på dagen.

Och det är så förbannat ensamt att vakna, borsta tänderna, gå ut, handla, komma hem och bara fylla en temugg, gå och lägga sig, somna utan någon som gör detsamma.


(Det är kärlek i det allra ärligaste och sköraste form. Små delar ur mitt liv med olika människor som satt en liten prägel i mig. Det är både förr och nu, sådant jag känner för stunden och sådant som jag kände då. Lite från en dagbok och några stunder som fastnat i minnet. En del gör ont än idag, en del är som färska sår och andra har sakta men säkert börjat accepteras och en del är bara fina pojkar som jag tyckt om att kyssas med.)

Jag såg reprisen av svenska hjältar alldeles precis.
Önskar att jag gjorde mer för mänskligheten,
inte för svenska folket men en liten hjälteinsats
åt någon annan i behov utav det.

Ibland känns vardagsbekymmer så långt ifrån verkligheten,
hoppas jag förändrar något för någon annan om inte minst mig själv.

Jag har ändrat facebook ansikte litegrann.
Tror vi kommer trivas bra ihop.

Mat i all ära men nu vill jag tala om min framtida matplats. För det är faktiskt viktigast.

Jag ska äga ett lantligt kök. Vitt överallt med fina små knoppar som dörrhantag. Till exempel de hemskt fina som finns på Indiska. Det ska vara tapeter i taket och vara så fantastiskt fint att man vill vistas där för jämnan. Det får gärna vara mycket plats och många stolar som kan tas upp av alla som jag tycker om.

Det ska drickas mycket té i mitt kök. Tésorter ska gärna finnas i olika mormorsburkar på hyllorna och det ska heta saker som Mammas Mirakel, Fröken Svår och Kärlekste. Ska äga en jätte fin tekanna och dricka ur mina fina muggar från Green Gate (oj så fina. vill ha hela serien) och när man inte är sugen på té så ska jag ha saft & bullkalas. Bjuda över alla jag känner för det är så skönt att slippa vara vuxen i mellan åt.

Det ska alltid lukta nybakat hemma hos mig och ljuvligheter ska ligga på ett kakfat i tre våningar i min hall. Och vill man inte ha kakor så kan man alltid fylla den med fina karameller istället. Mitt kylskåp ska vara ett mintgrönt SMEG för det är ljuvligt fina. Jag tänker att mitt kök ska vara lite sådär franskt lantligt/sommarhus känsla.

Och när jag ska laga mat så är du bjuden. Puss.
Ungefär så här kan det få se ut.



(Bild 1,2 från Rubia/Bild 3 länk/Bild 4 Collage av Emelie Sandahl/Bild 5,6 från Åhlens hemsida)
Och när det gäller inredning så är mina två favoritbloggar Rubia och MKO. Kika in!

Om jag skulle vara ett djur vore jag en tiger. De har alltid varit av största fascination. Stora och otroligt mäktiga katter och dess ögon är det mest animaliska jag vet.



Om jag skulle äga ett djur är en svårare fråga eftersom jag vet att jag till slut kommer ha en hel farm om jag själv fick välja och ingen stoppade mig. Det första jag ska göra när jag flyttat hemifrån är i alla fall att köpa en grårandig kattunge som ska heta Siv eller Hjalmar (Hjalle) och den ska vara bara min. Senare kommer jag både ha hund och förmodligen häst. Men katten Siv är i alla fall min största önskan än så länge.

Lisas katt jesper som egentligen är en tjej

Om jag skulle tala om ett djur som jag avskyr är det utan tvekan hajar. Jag gråter när jag ser dem på TV och har alltid haft en stor respekt för vatten. Jag vet inte om det är för att de alltid figurerat som elakingar i filmer men det är något med deras ögon och rörelser som får mig att rysa.

(som vanligt, click on the images for sources ♦)

Slog mig ned på Voda för att lyssna på livemusik bestående av inga mindre än Fredrik och Sara. Fick en egenkomponerad drink som alltid när Jonathan jobbar. Njöt av varenda sekund av Saras ljuvliga sångröst. Den som inte hört Sara sjunga någon gång har verkligen gått miste om något. De håller till på Voda på torsdagar och en och annan fredag. Kika in, tycker jag.


fina iphonebilder men Sara är åtminstone ljuvlig.

Om att finna sig själv till sist och om att våga drömma.
(ta vara på varje ögonblick och skratta så mycket att saften bubblar ur näsan)

Det är det viktigaste i världen för mig.


(bild från Lelove men tryck på bilden för källa)

Hur ska man egentligen kunna veta fullt ut vem man är när man är nitton år?


(hittat hos LeLove men klicka på länkarna för att nå källan)

Jag heter Hanna men skulle egentligen velat heta Alexis eller något annat som inte är fullt lika vanligt som mitt eget. Föddes på BB i Skövde, där jag även är bosatt och fick jag välja något annat ställe på jorden som jag skulle bo på skulle jag definitivt välja Prag, utan att tveka. På gymnasiet läste jag Grafisk Design & Kommunikation och förälskade mig varje dag tillsammans med de finaste människor man kan tänka sig. Egentligen var hela Mediaprogrammet som en andra familj. Min riktiga familj består av en mamma, en pappa och en storasyster som är fasligt fina att det gör lite ont i kroppen att tänka på. Jag tycker om att skicka brev, kattungar, dricka té, böcker, film, musik. Jag lyssnar allra helst på egenkomponerade spotifylistor som den här och kallar dem saker som 'Våra namn på Dublins alla trottoarer' och 'Sommarkvällar som aldrig tar slut, fast det gör dem'. Jag tycker om att dansa bort torsdagskvällar med mina vänner, tycker om att sitta på samma café och dricka samma svart kaffe ihop med dem också. Jag längtar ibland bort till något annorlunda men inser att jag befinner mig i något fint för stunden. Jag är fruktansvärt envis. Alla årstider fascinerar mig men jag tycker mycket om när det regnar, världen känns lite mer när den ruskar. Jag romantiserar min verklighet ibland, tycker om kärlek och allt den gör med en. Känner mig ibland för vuxen och har då saft & bullkalas så det ska kännas mindre påtagligt och ibland kysser jag pojkar förklädda till män med skägg som kittlar i ansiktet och trivs ganska bra då med. När jag är gammal ska jag blicka tillbaka på mitt liv och tänka, men jag gjorde det ändå.

Det där är en liten och okomplicerad beskrivning av en liten del av mig.

Sitter och skriver om kärlek. Det tar musten ur en. Får en att gråta, längta och sakna, samtidigt. Men om kärlek inte vore så underbart och skrämmande på samma gång skulle den aldrig kännas så mycket som den gör. Den känns i varenda vrå av kroppen och ibland sliter den hänsynslöst ur hjärtat ur kroppen på en och ibland så kommer ruset. Rusen, som gör att man likt en drogmissbrukare klamrar sig fast vid ögonblick som gör all smärta värt varenda sekund (eller åtminstone mindre påtaglig)

Det är i alla fall min onsdagskväll tillsammans med Lisa Ekdahl.

You´ve got the love med Florence och The machine, böcker och pappas största tröja. Jag stannar inne idag. Gör ni som jag, så har ni lite musik här, våra namn på Dublins alla trottoarer.

Dag 01 – Vem är jag?
Dag 02 – Vad är viktigast i världen för mig?
Dag 03 – Djur
Dag 04 – Vad äter jag ?
Dag 05 – Kärlek
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – Mindre bra sidor
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Något ni inte vet om mig 
Dag 10 – 15 år
Dag 11 – Jobb
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Mamma
Dag 14 – Tatueringar
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Ett starkt minne
Dag 18 – 18 år
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Pappa
Dag 21 – Visa ord
Dag 22 – Bra sidor
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Ett sista ögonblick i livet
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Vardag
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Om 20 år
Dag 30 – Begravning

Nu har jag ändrat ansikte, det är fortfarande lite som ska göras i ordning men nu kanske det kan bli lite ordning på den här sidan någon gång. Efter tre år sitter jag fortfarande och ler så kinderna gör ont efter att vi har pratat och det måste ju i alla fall vara en fin egenskap.