Skriveri om kärleks sötma och förargelse när den försvinner spårlöst.
Sitter och skriver om kärlek. Det tar musten ur en. Får en att gråta, längta och sakna, samtidigt. Men om kärlek inte vore så underbart och skrämmande på samma gång skulle den aldrig kännas så mycket som den gör. Den känns i varenda vrå av kroppen och ibland sliter den hänsynslöst ur hjärtat ur kroppen på en och ibland så kommer ruset. Rusen, som gör att man likt en drogmissbrukare klamrar sig fast vid ögonblick som gör all smärta värt varenda sekund (eller åtminstone mindre påtaglig)
Det är i alla fall min onsdagskväll tillsammans med Lisa Ekdahl.
Det är i alla fall min onsdagskväll tillsammans med Lisa Ekdahl.
Det är tjusigt att dela med sig av fina tankar och små pussar, så gör gärna det här!
Trackback
