1+2

Kärlek för mig är alldeles svindlande underbart och fullständigt skrämmande. Det finns så oändligt många olika sorters kärlek och ibland är den så fin att det gör ont i hela kroppen och ingen kan beskriva den känslan du och jag har då och ibland är den så fruktansvärt orättvis och får det att skrika inuti av sorg.

KÄRLEK AV ALLRA FINASTE SORT, SOM HALLON ISTÄLLET FÖR JORDGUBBAR FÖR HAN VET ATT DU TYCKER OM DET MYCKET MER.



Det är att sitta uppe till klockan 04.32 och inse att ansiktet smärtar för att du har lett i minst sju timmar åt någon i ett annat land. Att efter tre år kan han fortfarande tjusa dig med skorrande r i en webcam mitt i natten.

Det är att få ett telefonsamtal 'ska jag svänga förbi dig? bestäm dig fort för jag svänger nu' och så spenderar vi kvällen i min säng med skäggstubb som kittlar i ansiktet och hånglar som om vi vore femton igen.

Det är att jag vill veta allt om dig. Varför dricker du ditt kaffe svart? Har du alltid haft så snälla ögon? Gillar du att åka karusell? Vem var din första bästa vän? Vilken är din bästa plats på jorden? Vart vill du bli kysst allra helst? och vilken sida sover du på i sängen?

Det är när någon kommer fram på krogen och viskar nära 'vad fin du är ikväll'. Du ser mig.

Det är att pappa kör 30 mil för att komma till andra sidan sjön och få bo en vecka i ditt hus. Vara sexton år och förälskad i någon med dialekt och som vet att det är mycket härligare att pussas när man har ätit is. Du går upp varje morgon för att åka till jobbet och jag ligger kvar i din säng. Vågar inte gå upp för din mamma är hemma.

Det är att sitta i mitt vardagsrum och du spelar alla låtar du kan på gitarr. Jag lyssnar inte så mycket, tänker mest bara hur otroligt fin du är när du är engagerad.

Det är att kunna smsa och fråga 'har du sett?' och du svarar snabbt 'jag har sett'.

Första gången han hämtar dig på moped och du är femton år, han har en extra hjälm i handen som är bara din(!) och vi har ingenstans att åka men det kittlas i magen när du håller armarna om hans midja.

Att sitta i en trappa på flygplatsen för det är sista chansen att våga och så vågar du.



När du pratar orkar jag lyssna för evigt.

Hur bara du kan smeka bort hårslingor ur ansiktet och dina ögon ler när du håller mitt ansikte mellan dina händer. Din mustasch kittlar min överläpp.

'Vänd på dig'. Hjärtat darrar och små gnagande råttor i bröstet. 'Kom hit'. 'Nej du får komma hit'. 'Okej'. Att benen bär är ett under. Sedan ligger du i mitt knä och dricker vin direkt ur påsen. Du har skorrande r och är så lång att du kan vila hakan på mitt huvud under någon konsert. Senare ligger jag i mitt tält och vet att bara en väg i mellan ligger du i ditt.

Han vinkar när du tar bussen hem till Sverige och du skäms bara lite för att pappa sitter bredvid och ser på. Men bara lite.

Du är för full första gången vi möts men jag känner igen dig på dina gröna converse och har sett dem på dig varje gång vi setts de fyra senaste åren.

'vi' smakar så mycket bättre än 'jag'.

Att somna med någon du inte känner ordentligt i en för liten säng men det gör ingenting för ni tar bara upp ena halvan ändå. Huvudet mot hans kropp. Han har så fin bröstkorg.

Det är vinter och mamma släpper av mig vid Norrmalm fast jag ska till Vasastan 'för att ha vägarna förbi' så du kan följa mig en bit på vägen.

Vågar inte gå till skåpet för det är så nära hans korridor och du vet inte om hjärtat orkar vara mer nervöst än så.

'Du är min' och någon svarar 'Dåså'.

Du får nyckel till hans lägenhet, bara utifall att jag skulle vara hemma tidigare än honom någon gång.

Det är att lämna bort sitt telefonnummer och han frågar "är det okej om jag ringer dig imorgon? När jag inte är onykter" och du nickar för du litar inte längre på din röst i hans närhet.

Du är sexton år och går upp klockan halv fyra en sommarnatt för att äta frukost mitt i natten hemma hos honom. Du smyger ut bakdörren för mamma och pappa har egentligen sagt nej men aldrig har flingor med mjölk smakat så gott. (förlåt mamma, pappa)

Det är att lyssna på samma band för musiken påminner om dig.

Det är att ha en mapp på datorn med bilder på honom och dem heter saker som Om livet blev som man ville och Hur kan jag låta bli dig. Du skulle vilja berätta men har inte modet att våga.

När man blir kysst utanför hans port bara för att 'jag kunde inte låta bli'. Sedan köra hem i pappas bil med radion på högsta volym och skrattandes sjunga med i alla låtar för att du bara måste få skrika lite.


DEN FULASTE KÄRLEKEN, SOM KASTADE RÖDVINSGLAS PÅ EN FÖR FIN MATTA OCH VAKNA, SOMNA OCH GÅ UPP ENSAM.
Eller när du åker hem i samma bil fast den här gången med en stor klump i magen och tårar som rinner ner för kinderna och musiken är bara till för att döva tystnaden. 'Jag är inte beredd att släppa dig än'.

Det är att vakna på morgonen och famla efter din kropp och när ögonen vänjer sig inser hjärnan sakta att du är ensam och du låter handen falla ned på madrassen igen.



Kärlek är att kolla på mobiltelefonen ettusenfemhundrasjuttioelva gånger för du kan ju ha missat, eller faktiskt inte hört, men trots att du vet att du lurar dig själv när displayen visar ekande tomt, ensamheten blir påtaglig.

Det är att åka och handla på Coop och du parkerar på samma parkeringsplats för det bara är så och kan inte bli arg för att du alltid bär korgen för det finns inte längre någon annan som kan.

Det är att aldrig sova på 'din' sida av sängen.

Det är att hjärtat dunkar lite för hårt och man försöker få det att lugna ner sig när man hör talas om att du somnat med någon annan men det går inte och du föreställer dig hans händer på någon annans kropp, hans andetag i någon annans nacke.

Att vara rädd.

Att haja till på stan för att han som går framför påminner om dig. men det är inte du. det är aldrig du.

När man är för nervös för att äta överhuvudtaget och tar bara små sippar av kaffet och han frågar om det är gott och du kan bara svara att 'ja, det är det' men du känner inte smaken. Är för upptagen att kontrollera andningen. Andas in. Andas ut.

När du säger att du ska resa till Afrika och jag undrar om du någonsin kommer komma tillbaka och sitta i samma soffa med mig igen.

Det är att samla ihop sina böcker i en kasse och veta att dem aldrig kommer stå i din bokhylla igen.

Att sitta på ett berg och höra samma joggingskor springa förbi men det är aldrig du och kommer aldrig vara det.

Det är att sitta på balkongen en sommarnatt invirat i sitt täcke och för en enda gång önskat att man rökt för att man vet inte vart man ska göra av sina händer. Små råttor i bröstkorgen.

När man vill kräkas upp kaffet för att det påminner om dig.

När du vill att vi ska prata ansikte mot ansikte och jag sitter i din soffa och du spenderar hela timmen med din gitarr och jag tänker argt om jag inte var värd mer än så.



'Att det är nog bäst så' och det är inte bara ett krossat hjärta hos honom utan också i mig.

När låtar på radion påminner om dig och hade det varit senare hade du lett men det är nu och du får tårar i hela ögonen fast det är mitt på dagen.

Och det är så förbannat ensamt att vakna, borsta tänderna, gå ut, handla, komma hem och bara fylla en temugg, gå och lägga sig, somna utan någon som gör detsamma.


(Det är kärlek i det allra ärligaste och sköraste form. Små delar ur mitt liv med olika människor som satt en liten prägel i mig. Det är både förr och nu, sådant jag känner för stunden och sådant som jag kände då. Lite från en dagbok och några stunder som fastnat i minnet. En del gör ont än idag, en del är som färska sår och andra har sakta men säkert börjat accepteras och en del är bara fina pojkar som jag tyckt om att kyssas med.)