Med Praha under fötterna

Någon gång är du min, älskling.

Här kommer bilder från resan under våren 2010.

Bild 1-13 pht me/ Bild 14-17 pht Karl Kurtti, Bild 18 Sanna Ekström.

Den finaste staden i världen

Jag har inte varit i alla städer i världen så egentligen har jag ingen befogenhet att uttala sådana ord men jag gör det ändå. För ännu har ingen plats fått mig att förälskas så mycket att jag aldrig vill släppa taget och åka hem igen. Det känns som jag borde bo där i stället, i en takvåning med för mycket böcker i en gränd med pastellfärgade huskroppar.

Praha känns som en förälskelse i kroppen. Att gå på gatorna där känns som att ha hittat hem. Någon gång ska jag lära mig tjeckiska, fylla en resväska med viktiga saker och flytta dit om så bara för att en enda gång få säga: 'Den här staden är min. Jag bor här.'

Jag har varit på alla muséer utom två i hela staden, jag har varit vid deras eiffeltorn, i dess parker. Jag har dansat på femvåningsdiscot till alla musikstilar (till och med nere i en bassäng), jag har sträckt ut benen på torget vid klocktornet, suttit på trappan till slottet. Skrivit fina ord på John Lennon muren, fikat på ett café med världens godaste bakelser. Jag har sett varenda skoaffär, strosat omkring på broarna över floderna, suttit på restauranger under jorden. Suttit på barer om nätterna, diskuterat de bästa danställena med människor som inte kan engelska och så har älskat att bo på vårat hostel mitt i stan med Prahas liv precis utanför.

Prag har visat mig sina finaste sidor fått mig att förtjusas om och om igen. Jag ser mig aldrig mätt, blir aldrig för full av förundran. Jag ska bo här, jag ska kalla det mitt.



Click on the images for sources, xx.

Ingen kommer undan politiken



Tre bilder ur iphonen ikväll /Bild 01-02. Fröken Hanna / Bild 03. Den finaste damen! /

En fin afton spenderas helst på Husaren, helst med de två damerna jag varit med ikväll.
Tänker somna till den här som jag hörde på Musikhjälpen i bilen hem.

Nu tittar vi på mina fyra olika festivalskatter

Det här, mina vänner, det här är ren och skär eufori. Från tårna och ut i varje andetag, vartenda smutsigt hårstrå, varje trasig sko. Det är lycka från alla oduschade duschar, all svett, skratt, tårar, all musik man missade och sådan man upptäcke. Det är fyra år av de finaste minnen jag äger.
Nu tittar vi.


ARVIKAFESTIVALEN 2007



SIESTAFESTIVALEN 2008


EMMABODAFESTIVALEN 2008



PEACE AND LOVE FESTIVALEN 2010


PSL på festival till mitt älskade peace and love.

'Det är väl det with every heartbeat handlar om, också. Hur det är att bli lämnad. Eller kanske framförallt att vara älskad, att vilja vara det i alla fall.' <<

och alla hjärtan i luften. den eufori man känner då som man nästan inte känt någon annan gång. Att det är vi mot dem. Vi sjunger tillsammans 'it will hurt with every heartbeat' för vi har alla varit med om den. Kärleken och hur ont den kan göra oss. Och för första gången är vi enade, du, vi, jag och dem och vårt älskade peace and love.



33

Lär mig steg för steg att uppskatta vardagen. Det är väldigt svårt.

Men jag går runt på berget om dagarna, lär mig så smått förälskas tillsammans med min kamera. Fryser i mellan åt, det blåser mycket där uppe. Sätter mig och kollar ner på Skövde. Får för mig att jag tänker bättre där. Lyssnar på samma låt om och om och om igen och tröttnar aldrig.

Vandrar omkring på Gengåvan på tisdagar & torsdagar. Får alltid med mig något hem. Som fina tekoppar eller böcker. Mestadels det sistnämnda. Fem böcker idag. 25 kr. Rätt överrens. Läser ut två stycken. Dricker flera liter te.

Jag skriver mycket. Låter det mesta rinna ner på papper så jag ska slippa ha det i huvudet. Går sådär. Tänker för mycket. Har alltid gjort. Vore skönt att plocka ur en del. Men tänker sedan att jag kanske missar något viktigt. Så låter det vara kvar.

Har i alla fall träffat donnan Carre & John ikväll. Väger upp en hel del. Har bestämt mig för att bara umgås med bra människor. Hittills går det bra.

Dricker te, lyssnar på Angus & Julia Stone. Min tisdag i stora drag (var till och med tvungen att kolla vad det var för dag. Jag har tappat uppfattningen om tiden)



Om längtan

Längtar bort till New York, Paris, Marocko eller att få känna Praha under fötterna igen. Längtar efter solkyssta kinder, stråhattar och värmeböljor. Turkosa hav, fruktodlingar och levande städer. Längtar efter kulturkrockar, nya möten,  sand mellan tårna, städer som aldrig tar slut och barer som har öppet dygnet runt. Längtar efter andra dofter, andra hus att kalla hem, kullerstensgator, löv som ännu inte börjat falla och äventyr. Jag längtar efter att upptäcka nya vägar, nya gränder och nya städer. Längtan efter färsk bröd på morgonen, basker, andra språk och maträtter.

Längtar lika mycket efter att somna i din säng, din hand i min nacke, dina kyssar i pannan. Längtar efter en hand som fastnat i min. Dina händer om höfterna när man sover. Att stå på tå för att nå dina läppar, alla filmer vi ska starta men aldrig se, alla våra bråk under salongsberusning. Jag längtar till den dagen då dina ögon ska tycka om att vila i mina. Längtan efter äventyr vi ännu inte påbörjat.

Längtar tills jag hyrt mitt första egna hem. Allting som kommer vara för allra första gången just där. Längtar efter att inreda, bo på inredningsbutiker, att skapa. Längtar efter att måla om alla mina möbler i vitt, ha förpärlor och städa hela nätter efteråt. Vakna upp och först inte minnas vart man är, bjuda över m och p på mat. Längtar lite efter vuxet, ta hand om mig själv, klara sig den som klara sig kan. Jag längtar efter att få klaga på för höga hyror, stånka över folk som tagit min tvätttid. Åka hem och äta mat hos mamma för orken att handla har inte infunnits sig, låta alla vänner sova över. Skaffa en kattunge som bara är min. Vakna med någon, gå upp och göra frukost i hans skjorta.

Bara en sådan sak gör den här måndagen mycket finare, trots att jag struntat i dagens alla måsten. Har lite ångest över det men så tänker jag. Jag har ju hela livet på mig. Så jag längtar.

RSS 2.0