1+2

Hon skriver med snirkliga röda bokstäver, postar ett brev i fina kuvert med mitt namn på framsidan & hennes i rött på baksidan. Hon pratar om att låna ut sina katter för att jag längtar så mycket efter en egen. Hon döper sina till Signe och Selma & så är Selma plötsligt en hane men det gör ingenting han får heta Selma ändå.

När jag tänker på dig tänker jag på Hallonsoda som bubblar ur näsan, på att sparka i löven med någon som dig, på små kramar i handflatan, på rädsla under samma täcke. På långa vinterpromenader eller mig skjutsandes dig på spark genom staden som ser ut som tagen ur en Astrid Lindgren saga. Jag tänker på fina brev på posten med din handstil. Jag tänker på fräkniga pojkar och kärlek. Jag tänker på att du är som mig i en annan kropp. Jag tänker på alla the koppar som ska värma våra händer, vantar som ska hålla borta förkylning & alla picknickar vi har gjort ihop i tankarna. Jag tänker på Beatles över ett övergångställe i min almanacka.

Hon är den vackraste människan jag vet, faktiskt. För trots att hon har så otroligt tjusiga yttre attribut så är hon en av de mest ödmjuka, mest omtänksamma, vackraste och den mest alldeles ljuvliga jag någonsin mött.

& när hon gifter sig tänker jag vara där. Överraska henne med min närvaro för ibland så är saknaden efter någonting jag inte har alldeles för långt borta. Som i en lägenhet i Dalarna till exempel. Med två katter.


Hoppas det var okej att jag lånade bilderna, älskade vanja.
Vi ses snart, tills dess

Pusss