1+2

Jag har inte varit i alla städer i världen så egentligen har jag ingen befogenhet att uttala sådana ord men jag gör det ändå. För ännu har ingen plats fått mig att förälskas så mycket att jag aldrig vill släppa taget och åka hem igen. Det känns som jag borde bo där i stället, i en takvåning med för mycket böcker i en gränd med pastellfärgade huskroppar.

Praha känns som en förälskelse i kroppen. Att gå på gatorna där känns som att ha hittat hem. Någon gång ska jag lära mig tjeckiska, fylla en resväska med viktiga saker och flytta dit om så bara för att en enda gång få säga: 'Den här staden är min. Jag bor här.'

Jag har varit på alla muséer utom två i hela staden, jag har varit vid deras eiffeltorn, i dess parker. Jag har dansat på femvåningsdiscot till alla musikstilar (till och med nere i en bassäng), jag har sträckt ut benen på torget vid klocktornet, suttit på trappan till slottet. Skrivit fina ord på John Lennon muren, fikat på ett café med världens godaste bakelser. Jag har sett varenda skoaffär, strosat omkring på broarna över floderna, suttit på restauranger under jorden. Suttit på barer om nätterna, diskuterat de bästa danställena med människor som inte kan engelska och så har älskat att bo på vårat hostel mitt i stan med Prahas liv precis utanför.

Prag har visat mig sina finaste sidor fått mig att förtjusas om och om igen. Jag ser mig aldrig mätt, blir aldrig för full av förundran. Jag ska bo här, jag ska kalla det mitt.



Click on the images for sources, xx.