1+2

Hej!
Jag har bytt domän, eller åtminstone så kommer jag inte besöka den här sidan mer. Det är lite för mycket tråkigheter och alldeles för lite inspiration och kärlek på den här platsen. Vill ni se mer av mig så kan ni slänga in en liten kommentar här eller ett mail eller liknande så ska vi fortsätta träffas du och jag.

Så jag säger på återseende mina damer och herrar.

Det behöver hända något nu.

Den här dagen är enligt statistik den dag då flest människor är deprimerade läste jag på Alex Schulmans blogg. Jag känner mig låg och allmänt minus om man ska mäta det i hanses räkning.

Därför har jag vald ensamhet idag. Dammsugit, tvättat, dammat, torkar golv, fixat alla viktiga papper, lagat mat och bäddat rent ihop med Rihanna och diverse andra. Nu tar jag min ömma kropp ner till gymmet några timmar. För att glömma den här hopplösheten som ligger och skvalpar innanför bröstkorgen.

Jag tror det är dags för våren att komma nu, det känns så.

jag saknar att känna mig behövd tror jag.
letar efter saker att hålla fast vid men känner att jag bara famlar.
uppflugen i soffan med familjen, skrattar åt solsidan.
känner mig mer levande än någonsin.

När det känns som hjärtat ska falla sönder för inkorgen ekar fortfarande oändligt tomt utav osvarade sms, du väntar idogt på telefonsamtal som inte kommer, du känner tyngden av ett dåligt samvete, tyngden av ett ont hjärta och så svettas du alldeles makalöst efter fjärde dagen på gymmet i rad och du blir förbannad för kroppen strävar emot dig men så plötsligt vaknar du upp ur ett vakum, ett annat tillstånd. Det händer två gånger under tiden som det spänner av träningsvärk i vaderna.

Jack Johnson börjar sjunga i högtalarna, ljuv stämma och sedan direkt efter Cee lo green. Som för att säga livet Hanna, det är livet som beter sig så här. Och i den stunden så är det någon där uppe som tänker på mig och jag njuter av att veta att det är hela 35 minuter kvar att gå på bandet innan jag får torka mig i pannan och åka hem igen. Men det gör liksom ingenting längre. Allting har runnit av mig tillsammans med dem.

Att någons lite raspiga stämma och inställning av att livet kan ta sig själv någonstans kan få en att ändra hela sin sinnestämmning. Det är väl alldeles fantastiskt. Faktiskt.

Jag tackar så mycket för livet och hur mycket det får mig att känna varje dag.

Hur kan man längta till gymmet? Vad har hänt med mig, vart har den riktiga Hanna tagit vägen?

Elsas mode var ju en total goding i min boksamling men elsas värld är snäppet hetare. Jag lever för tillfället i Stockholms inre krets, vet allt om inredningen på Riche, känner till mer av innerkretsen än jag borde och vet hur en riktigt bra utekväll i Stockholm ska se ut (inte på samma ställe då förstås)

Jag är riktigt imponerad, tagen och helt frälst. Tacka vet jag Sofi Fahrman!

Önskar mig sommar och brunbrända ben, inte att halka omkring på gatorna och vira in sig i filtar. Annars trivs jag med livet, lite för mycket jobb och lite för lite verklighet. Men efter en danskväll på torsdag ska jag nog inte klaga över det heller. Nu ska jag kolla på lite film, dricka mer té. Ungefär så.

2010.

Skrämmande, spännande, otäckt, fantastiskt, världens ände och livet efter döden. Det mest fantastiska, underbara och otroligt rädslande. Jag har funnit kärlek, tappat bort den.

Det var livet helt enkelt.

Jag hoppas verkligen 2011 blir fint, fyllt med kyssar, oändliga sommarkvällar som aldrig tar slut fast det gör dem, minnen, bilder och att aldrig somna ensam.

Jag har inga nyårslöften som jag inte kan hålla, försöker mest sträva efter att fortsätta försöka vara mig själv. Det fungerar, det kan jag hålla.

Puss, vi ses nästa år.

Idag tog jag och min bästa dam beslutet att trängas med kvinnokroppar och skrikande barn, pappor med trötta ögon och alldeles för mycket skor på ett och samma ställe, för att ta oss an att kolla in reorna. Det visade sig vara ett lyckligt beslut då Lisa fann sin Nyårsklädsel och jag hittade bland annat världens finaste linne och tjusiga underkläder.

Vi tog sedan små, trötta ben och placerade oss på Pims för att äta och sedan gick jag för att träna. Har blivit så himla duktig på att gå till gymmet och svettas någon timme varje dag. Jag trivs liksom i lokalerna där på något vis.

Just nu förbereder jag mig mentalt för att arbeta min nästa jobbnatt och på återseende klockan sju imorgon bitti.



Som vanligt är det klickbara länkar mina damer och herrar.

Har under helgen inte mycket annat än jobb i tankarna men ikväll tänker jag ta mina lurviga och ses med mina damer. Kanske gå på en fest eller två för att sedan skjutsa dem till stan och åka hem för paus innan jobbet. Hoppas ni har en fin julhelg!

I 38 minuter har det nu varit julafton och istället för att vara bitter över att jag ska jobba ända till 20.00 under dagen så önskar jag er en riktig god jul och är så himla glad över att jag har fina familjemedlemmar som kommer finnas väntandes på att jag ska göra dem sällskap.



GOD JUL ALLIHOPA OCH FIRA JULEN PRECIS LIKA FINT SOM JAG KOMMER ATT GÖRA!

Min största kärlek som inte längre är min men som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat kom och hälsade på ikväll. Han har varit här varje jul i tre års tid, så att se honom här sittandes i min soffa, kändes behagligt sig likt. Han kom heller inte ensam. Med sig hade han Alice, tikvalpen han skaffade när han och jag fortfarande var vi.

Och här ska ni få se den ljuvligaste tjejen jag känner.

Jag önskar att kvällen såg ut så här, att ensamheten inte kändes så mycket ikväll.
Istället firar jag öppesittarkväll med min tjusiga familj, klär granen och äter på tok för mycket godis.
Det är i och för sig inte fy skam det heller.


/click on the images for sources

Idag är en sådan dag då kroppen inte vill vakna till liv, vill inte möta morgonljuset genom persinenner, sätta ned fötterna på kallt golv. Så idag gör jag inte det, jag vägrar gå upp utan låter hjärnan och hjärtat motarbeta varanda. Tills detta går över, kan vi i alla fall låtsas att livet vore lika fint som hundratals med blå klubbor och hundar med alldeles för mycket skinn.


/click on the images for sources

min bästa vän är inte en enda utan har fler hjärtan, fler kramar och fler andetag ihop med mig. Mina damer.

när jag borstar tänderna gör jag det helst i duschen, prova för det är faktiskt hel festligt.

när jag lagar mat får det gärna inte bestå av korv, har alltid haft något emot det.

jag är (lite) rädd för att inte leva mitt liv.

den värsta känslan är när man ligger i sängen och kommer på sig själv att ha kollat upp i taket i flera timmar och det är kaos inuti fast hjärtat orkar inte så mycket olycklighet på en och samma gång så det dövar allt inuti. Så man känner absolut ingenting.

den bästa känslan är somna intill en kropp som din egen känner igen. Du kan varje muskel, varje böj. Utan att titta kan du kyssa hans axlar.


jag är bäst på att läsa hemskt snabbt men det gör också att böckerna tar slut så fort.

jag är sämst på att komma ihåg kända människors namn och hitta hem, har överhuvudtaget inget lokalsinne.

jag lyssnar på den här ikväll. Känns som om livet var sugen på det.

jag pratar väldigt fort och endast Lisa kan översätta när ingen annan hör.

jag tycker om att sitta på bryggan uppe på berget, solvarma hallon, kattungar, att sitta ned i duschen, tatueringar, när någon brinner för något särskilt, ödmjukhet och folk som skrattar högt utan att bry sig.

kärlek är det allra vackraste, sköraste men också det hemskaste, ondaste, svartaste svarta.



i somras slutade jag skolan och hela framtiden kändes som ett enda stort sommarlov.

sist jag grät var igår, är så himla känslosam när det kommer till filmer och dylikt.

när jag vill tänka sitter jag på bryggan på berget, åker en sväng med pärlan, sitter ned i duschen eller på samma säte på bussen. Det är väldigt bra ställen att filosofera på.

när jag bakar vill jag bara äta smeten för kakorna blir aldrig så himla goda. Pepparkakor är ett bra exempel dör degen är godare än slutresultatet.

just nu tänker jag på dina böcker i min bokhylla.

idag har jag tagit sovmorgon, gått runt i pappas för stora pyjamasbyxor, bakat med min ljuvliga familj och nu ör det äntligen dags för final.



ikväll ska jag (natt) tänka på dig, din rygg, dina axlar.

imorgon kommer jag fixa min sista julklapp, åka till tandläkaren och träna.

Idag är det pepparkaksbak som gäller här hos familjen Georgson. Vi har just inhandlat den största gran vi kunde hitta, bakar rocky road a lá Leila Lindholom och bakar årets första sats med pepparkakor (och det kommer ändå försvinna hälften av degen, för deg är ju mycket godare) och ikväll så gäller det. Handbollsfinalen för Sveriges damer i handboll och då kommer vi alla sitta på nålar och skrika för full halls.

Det här lyssnar vi på då, vinterparadis.

Länken hittat här.

Jag tror faktiskt att jag svimmar lite på riktigt. Det är något alldeles särskilt med pappor.

Bara två bilder ur Iphonen från igår. Bild 01. Mattias dricker öl på pims / Bild 02. Dricker vin och gör sig iordning hos min bästa kamrat Lisa /