Tack för att du låter mig känna så mycket
När det känns som hjärtat ska falla sönder för inkorgen ekar fortfarande oändligt tomt utav osvarade sms, du väntar idogt på telefonsamtal som inte kommer, du känner tyngden av ett dåligt samvete, tyngden av ett ont hjärta och så svettas du alldeles makalöst efter fjärde dagen på gymmet i rad och du blir förbannad för kroppen strävar emot dig men så plötsligt vaknar du upp ur ett vakum, ett annat tillstånd. Det händer två gånger under tiden som det spänner av träningsvärk i vaderna.
Jack Johnson börjar sjunga i högtalarna, ljuv stämma och sedan direkt efter Cee lo green. Som för att säga livet Hanna, det är livet som beter sig så här. Och i den stunden så är det någon där uppe som tänker på mig och jag njuter av att veta att det är hela 35 minuter kvar att gå på bandet innan jag får torka mig i pannan och åka hem igen. Men det gör liksom ingenting längre. Allting har runnit av mig tillsammans med dem.
Att någons lite raspiga stämma och inställning av att livet kan ta sig själv någonstans kan få en att ändra hela sin sinnestämmning. Det är väl alldeles fantastiskt. Faktiskt.
Jag tackar så mycket för livet och hur mycket det får mig att känna varje dag.
Jack Johnson börjar sjunga i högtalarna, ljuv stämma och sedan direkt efter Cee lo green. Som för att säga livet Hanna, det är livet som beter sig så här. Och i den stunden så är det någon där uppe som tänker på mig och jag njuter av att veta att det är hela 35 minuter kvar att gå på bandet innan jag får torka mig i pannan och åka hem igen. Men det gör liksom ingenting längre. Allting har runnit av mig tillsammans med dem.
Att någons lite raspiga stämma och inställning av att livet kan ta sig själv någonstans kan få en att ändra hela sin sinnestämmning. Det är väl alldeles fantastiskt. Faktiskt.
Jag tackar så mycket för livet och hur mycket det får mig att känna varje dag.
Det är tjusigt att dela med sig av fina tankar och små pussar, så gör gärna det här!
Tanke av: V.
Åh. jag hänger också på gymmet oftaofta.
för att lätta mig, min hjärna och mitt hjärta på samma gång.
men det är svårt att romantisera.
Tanke av: fröken hanna
Svar till V: vetduva, ibland tror jag inte man ska romantisera vardagen, ibland måste den bara få vara. Men man tänker ju så förbaskat mycket i mellan åt. alldeles för mycket. puss.
Trackback
