1+2

FÖRLORAR MIG I NÅGOT HELT OVERKLIGT EN STUND, FÖR ATT SLIPPA TA DEL AV MIG SJÄLV. ÖNSKAR ATT NÅGON TOG TAG I MIG, RYCKTE UPP MIG, UR MIG UR DET HÄR VAKUMET JAG LEVER I FÖR TILLFÄLLET. MEN DET ÄR VÄL TANKEN ATT JAG SKA KLARA AV DET SJÄLV.

JAG GÖR SÅ MYCKET FYSISKT, KROPPSLIGT MEN EGENTLIGEN SITTER JAG FORTFARANDE HEMMA I SOFFAN OCH KOLLAR UT I INGENTINGET. HAR KOMMIT PÅ MIG SJÄLV ATT SITTA FLERA TIMMAR UTAN ATT RÖRA MIG, DUSCHAR I OÄNDLIGHET TILLS HUDEN BRÄNNS. KANSKE FÖR ATT FÅ KÄNNA NÅGOT.

OM FÖRVIRRNING I MIN SOFFA. ALL THE COLOURS - ANGUS & JULIA STONE, FÖRHOPPNINGAR & REGNBÅGAR. HALLONSODA OCH FLERA LITER MOLN I HUVUDET. SKRIVER I CAPS OCKSÅ, KANSKE PÅ GRUND AV MALIN SVALÖV ELLER OCKSÅ BARA FÖR ATT DET VORE SÅ HIMLA SKÖNT ATT SKRIKA UT ALLT INUTI.

mest kanske för just det.

VERKLIGHETEN ÄR BARA NÅGONTING DU LÄRT DIG

Det är alltid lika fint att dricka kaffe med min Anna. Hon har så smarta funderingar och hjälper en att tömma hjärtat på jobbiga saker. Hon är helt enkelt en väldigt fin kamrat.

Vi diskuterar stora planer inför framtiden och just nu känns det väldigt spännande & himla roligt. Det är något jag alltid velat göra och blir det som vi vill så är våren våran!

Vad är livets mening?
Vad livet går ut på?
Att hitta sig själv & om drömmar.

och att jag vill göra skillnad.

Ska förgylla nattens långa timmar med té, böcker & Angus & Julia Stone (får nog aldrig nog)

Sedan funderar jag på planerna jag borde göra upp.
I min närmsta framtid ska jag skaffa ett jobb så jag kan hyra mig en fin liten lägenhet & kattungen.
Det är väl ungefär det som värmer i bröstet allra mest.

Vi hittade bokstavkex som Pontus tyckte var himla festligt
Sedan tyckte jag & Lisa det var nog med festligheter för ikväll
Så när alla åkte vidare på nya äventyr korkade vi upp lite vin & skalade räkor
Min kvinna vid min spis, precis där jag vill ha henne (skämt å sido!)

Och där var den fina lördagsnatten till ändo & sömn har aldrig varit finare vid fyra på morgonen

Hade fin besök och fick en personlig konsert i mitt vardagsrum. Det är ju sådant som fredagar är till för.

Du fattas mig. Fortfarande efter så många år så fattas du mig något otroligt. Det där sista sveket är något jag kommer få leva med i resten av mitt liv & jag kommer på mig själv att jag har lärt mig att leva med det men att jag aldrig kommer kunna acceptera att du är borta. Fyra år har gått sedan jag sist kände den villkorslösa frihet ihop med någon och jag insåg inte då hur mycket du faktiskt berörde mig.

Någon sa till mig att du kommer komma tillbaka som någon annans ögon,
men hur mycket jag än letat kan jag inte finna dig i någon annans blickar.

Jag har aldrig älskat någon som dig,
16 augusti & våra hjärtan slutade slå samtidigt.

Jag börjar tänka i natt, till en början kliar det bara oroande & sedan ligger jag i min soffa och tittar upp i taket med det där gnagandet i allt som finns kvar av mig. Jag klär inte i ensamhet. Och så somnar jag aldrig. Kollar på klockan då och då, hör när allt börjar vakna omkring mig, börjar kunna urskilja deltajer i rummet igen & undrar vart alla bilar tänker ta vägen så tidigt på morgonen. 08.53 och ludd i huvudet, för efter ett dygn nästan konstant vaken gör mig lite svag i sinnet.

Tillsammans med Håkan dricker jag Oboy, kollar på gamla avsnitt av Clark Kent (på den tiden då han fortfarande var tjusig som sjutton) & tänker att jag borde låta mig själv bara glida med istället. Fast det är svåraste är ju att bara lämna hjärtat rakt ut och inte längre styra över det. Så i natt tänker jag på vad jag bryr mig om nu;

Den där kattungen någon gång i framtiden, ett litet hus på landet. Lukten av Praha i näsborrarna och under fötterna. Någons händer kring höfterna när du sover, små kyssar på axlarna & andetag lite för nära. Bränna sig på tungan av alldeles för varmt té, böcker som tar slut alldeles för fort. Den där känslan av pirr i kroppen när man efter knarrande snö återigen möter våren & Ronjas vårskrik har aldrig känts skönare i halsen. Brev i brevlådan från Vanja & få krypa in i hennes liv en stund och sakna så det gör ont i varenda kroppsdel efter just henne. När sommarnätterna känns som om de aldrig ska ta slut fast det gör dem men tre på natten känns de fortfarande eviga.

Kan fortfarande inte somna, men det kliar inte lika mycket nu & Clark Kent fortsätter rädda världen. Så sömn kanske är överskattat. Puss.

Tre timmar i vald ensamhet på berget och hela staden lever bara för mig.
(att från samma säng lyssna till samma regn, somnar med Håkan som vadd kring öronen)

Det här är min bästa låt just nu. Den spelades en miljon gånger uppe på berget ikväll. Det känns som jag försöker rätta till mig själv men inte riktigt lyckas. Därför är tre timmar på bryggan uppe på berget lite som medicin för själen.

När jag är äldre kommer jag kolla tillbaka på det här och tänka vad vilsen jag var när jag var 19 år. Precis som alla andra vilsna nittonåringar. Undrar vart jag är då. Om jag har hittat hem eller om livet alltid kommer kännas så här förvirrat.

Och för er andra som behövder dela tankarna tillsammans med någon fin artist kan väl helt enkelt ta del av dem här:

Spellistan heter Lyder storebror.
Den handlar om vilset tonårsliv, jätte stora koppar med Mammas Mirakel, en brygga på berget, att kaffet på pims aldrig smakat bättre, halsdukar aldrig varit skönare och att händerna numera behöver vantar för att inte bli förkylda. Den handlar om skratt med Norge, om förvirrning i din soffa. Lite om mig också. Och lite om en storebror jag aldrig får ta del av.

Spellistan heter Syskonkärlek.
Här har jag samlat mina absoluta favoritlåtar av Angus & Julia Stone. Den här listan går på repeat för det mesta nu under de två senaste veckorna. Låtar som heter Paper Aeroplane & Heart full of wine kan ju inte bara misslyckas. Och så sitter jag med svart kaffe och undrar om du någonsin kommer hålla om mig igen.

Spellistan heter aldrig ensam.
Fick den skickad till mig av en fröken som heter Jessy. Det finns inte en enda låt på hela listan som är dålig och med det menar jag att vi har väldigt lik musiksmak hon & jag. Alla låtar delas ihop med en bok & lite té i pyjamasbyxor och ruffsigt hår. Och så en liten känsla av att jag behöver vara ensam just nu. Jag vet inte om det är hösten som gör mig trasig eller om jag alltid varit sådan här. Men jag har aldrig uppskattat min ensamtid så mycket som jag gör nu. & nu känns det inte så farligt att vara ensam för egentligen är man ju aldrig det, på riktigt.


Copyright © Hanna Georgson, 2010.

Eftersom jag tror att jag kommer klara hösten ihop med det här så tänkte jag, hoppas ni klarar den med.

Jag välkomnar hösten med öppna armar. Kalla vindar rensar dumma tankar uppe på berget, halsdukar har väl aldrig känts skönare och kaffet på Pims har aldrig smakat bättre. Att läsa ut fem böcker på raken eller gå ut och gå med sig själv om nätterna. Dricka té, planera morgondagen men vet innerst inne att jag aldrig kommer följa upp mina planer och lyssna på samma låt om och om och om igen och aldrig tröttna.

Jag välkomnar hösten mer än någonsin. Jag ska låta den rätta till mig.

Det finns en del människor som tar fram fina saker ur mig. Jag har funderat på det där idag. Det är inte många som får mig att skratta om nätterna, inte så att man känner träningsvärk i käkarna dagen efter och då tänker jag, är det inte så livet ska kännas?

Jag läser en bok och den gör ont i kroppen och det beror nog på att jag känner igen mig själv så mycket. Om förälskelsen till andra städer och den där ångesten som hela tiden finns vid mobiltelefonen. Vill inte kolla men måste tvinga mig själv för att det ska göra lite ont, ja, det gjorde det. Men skulle gjort det igen, för hoppet. Om inte annat.

Lyssnar på all lugn musik ur Jessys lista och dricker te. Pratar med Norge. Får ont i kinderna av skratt. Tänker ibland att jag borde ge upp allt jag har här och prova något nytt men jag får aldrig tummen ur och så tänker jag, fy fan för dig som inte tar vara på livet.

Hösten är här nu och det känns lika spännande som förra året. Jag vet inte vad den gör med mig, men oj så härligt.

Elsas mode är helt fantastiskt. Inte bara hur boken är så välskriven i sig utan man känner hur det kliar i kroppen efter att låta livet börja.

Har precis spenderat min kväll i gott sällskap och sett filmen Lucky Number Slevin. Jag är totalt frälst och mycket imponerad. Mycket sevärd och helt värt några timmar av livets goda.

Promoe och kampen vi måste ta upp mot Sverigedemokraterna.

D          G 
Who says I can’t get stoned?
Em                          A
Turn off the lights and the telephone
Bm        E
Me and my house alone
G          A         D
Who says I can’t get stoned?

D          G
Who says I can’t be free?
Em                            A
From all of the things that I used to be
Bm          E
Re-write my history
G          A        D
Who says I can’t be free?

            G    D                 A
It’s been a long night in New York City
            G    D              A
It’s been a long night in Baton Rouge
G       D            F#          Bm
I don’t remember you looking any better
    E                           A
But then again I don’t remember you

Sjunger högst till i bilen.

Sprängs inifrån.